tisdag 1 februari 2011

Jag har stort behov av att få vara själv. Att få göra efter hur jag vill och tänker. Det uppskattas inte alltid av min man.
Att jobba näst intill heltid, ha 2 ungar som man ska ge full uppmärksamhet till och sen försöka ge närhet och kärlek till maken, är fan inte lätt. Tyvärr är det ju så att maken kommer i sista hand. Men va gör man när barnen, allrahelst sonen vill ligga tätt(helst på) bredvid när vi sover?? Då vill man vara i fred den lilla egna tiden på dygnet man har.
Nu tänker ni säkert; men varför låta sonen sova i våran säng?? Jo det ska jag tala om: jag fick aldrig närhet och kärlek eller fick känna trygghet när jag var liten så det tänker jag ge mina barn. Vill dom sova hos oss tills dom är stora så får dom göra det. Kärleken till mina barn är större än allt.
Folk kan tycka att jag är hemma för vård av barn ofta och mycket. Åh dom förstår inte hur man har råd. Klart som fan man förlorar en jävla massa pengar, men det är det helt klart värt. Att veta att jag ställt upp för mina barn i vått och torrt när dom va små är det viktigaste för mig. Pengarna är inget värda, utan tiden och omsorgen för mina barn.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Klostergatan,Uppsala,Sverige

1 kommentar: