Kalla oss "Familjen Snor"

Att detta aldrig ger med sig. Hur mycket snor kan det finnas i en näsa??
Jag har hittat min nya bästa vän. En nässkölj. Sköljer rent allt som sitter där inne, i dom där förbannade bihålorna. Min forna bästa vän; nässprayet ligger lite i lä numera. Dock är vi tvungna att ses några gånger om dagen. Allra helst på morgonen.

Igår va jag till det där stället som vi kvinnor gärna inte går till mer än nödvändigt.
Den värsta biten tycker jag är när man ska ta av sig byxorna och gå fram till den där fruktansvärda stolen. Att ligga där med hela härligheten i vädret framför, som igår en helt okänd manlig läkare, gör mig inget. Haha.
Den okände manlige läkaren uttryckte sig så här: -det är lite oroligt..
Nu vet ju i och för sig dom flesta att jag inte är den typen av människa som hoppar i säng med nån hur som helst men jag tyckte att efter 6 månader som singel,både jag och min D, så va det nog dax att kolla upp. Tur var väl det, efter som sagt, det såg lite oroligt ut.
Fick några tabletter utskrivna. Whoo hoo. suprise. Riktiga dunderpiller tydligen, då dom även ska bota min bihåleinflammation.
Underbart, snart kan jag kanske få sova en hel natt igen, utan att behöva vakna upp av att strupen är torr som öken.

Har funderat lite... det kan ju inte vara så att jag och D är dom enda paren som tajsar och bråkar. Är det verkligen så att alla har sånna perfekta förhållande att dom är överens om allt. Uppfostran och regler när det gäller barnen, hemmet, så som vem som ska laga mat, handla, diska, tvätta, städa. Nej jag tror inte det. Jag tror att alla mer eller mindre har tjafs och disskutioner.
Vi är nog det paret som har mera tjafs än andra. Men så fort vi tjafsar så går det ju över lika snabbt. Det är det som är vår grej. Men vi är ändå lyckliga. Känner mig nästan lite nykär nu sen separationen. För att inte tala om sexet. hahahahah. Lovely!!!!!!!

Helgen har spenderats med något sjuka barn. Lördagen hade vi svärfar här som passade barnen och vi va ut med fina vänner på restaurang och spelade biljard. Mötte upp några andra vänner senare och tog en drink. Blev relativt tidig hemgång. Söndagen spenderades ute på landet, hos svägerskan och åt lite lunch och papporna var ute med barnen en sväng.

Min dotter är sjuk igen. Trodde att hennes förkylningsastma börjat ge med sig, men icke sa Nicke. Natten har hon spenderat i soffan med sin pappa. Hostig och jävligt. Idag är hon trött och ännu mera hostig. Hoppas vi slipper att behöva åka in akut. Minsta lilla ansträngning från henne och det låter som att hon ska hosta upp lungorna. Jag hatar verkligen den här period på året. man vet aldrig hur länge hon ska vara dålig. Sist var hon hemma från dagis i 3 veckor. Bläääääää....

Snart ska vi flytta, en ynka månad kvar. JAG VILL INTE. Jag vill bo kvar i min nyrenoverade lägenhet med uteplatsen. Jag vill att barnen ska kunna och bada i sommar precis när dom vill. Jag vill inte känna mig instängd i en lägenhet 1 våning upp. Blääääääää för det oxå.

Nu har vi flyttat ihop på riktigt. Jag och min man eller blivande ex-man då vi faktiskt ansökte om skillsmässa för några månader sen. Men vi får se hur det blir med den saken.

Jag kan ju inte säga att allt är en dans på rosor direkt. Vi har bråka rätt mycket på sista tiden. Om saker som inte behöver tjafsas om, men även saker som får mig att må riktigt riktigt dåligt. Det var just en specifik insident som hände för nån vecka sen och efter det tycker D att jag bara klagar på allt han gör, att jag inte ger honom nån kärlek. Men hur ska jag kunna ge honom kärlek och närhet när han gör saker som sliter sönder mig inombords??
Hur ska jag kunna ge kärlek till nån som får mig att må dåligt för vissa saker?? Som får mig att känna känslor från min barndom och uppväxt?? När jag blir sårad och besviken så släpper jag inte in nån av rädsla för att blir sårad igen.

Nu undrar ni säkert varför jag då är kvar hos honom när han får mig att må dåligt. Men det ska jag berätta; det är enklet: Jag älskar ju honom. Han är pappa till mina barn. Jag kan inte se mig själv med någon annan. Han känner mig utan och innan.
Nu är det ju inte så att vi lever i nåt kärlekslös förhållande där vi är osams dygnet runt. Men båda går liksom lite på helspänn och bara försöker vara perfekt i den andres ögon bara för att inte starta mera tjafs.

Men nu har allt lagt sig och allt är super och som jag skrev, nu är vi sambos, på riktigt.
Den 1a mars blir vi sambos på riktigt då vi flyttar in i nya lägenheten på Tövädersgatan. Ska bli superskönt att få börja om på riktigt i en helt ny lägenhet för båda två.